Ragnarök
Jag har läst en novell som heter Ragnarök av Petri Salin. Den handlar om enligt nordisk mytologi världens undergång; Ragnarök. Först möter man en mysig liten berättelse utifrån en ekorres perspektiv om hur den stjäl en silversked från ett fågelbo. Sedan hoppar berättelsen till en annan tid där världen är täckt av eld och aska, alla floder har fryst till is och allt beskrivs som "dött." Det är många fina ord och stycken som hoppar fram och tillbaka berättandes om hur ett sällskap färdas vid floden i hopp om att något bättre ska finnas vid dess slut. Novellen är skriven i jag-form utifrån en kvinna vid namn Gudrun. Gudrun och de andra gömmer sig för onda människor som vill äta upp dem, men blir upptäckta och endast Gudrun lyckas fly. Hon möter en man som har förlorat sina två fåglar och sitt barn. Här får man reda på hur Gudruns man Sigurd har dött och hur Gudrun blivit Ragnarök.
Detta är bara en vag tolkning på hur jag tror att berättelsen är menad. Novellen är skriven väldigt poetiskt och vackert men samtidigt otroligt sorlgigt. När man verkligen kan känna bara genom ord hur kallt, rått och hemskt Gudrun har det i hennes värld är novellen bra skriven enligt mig. Det som är lite tråkigt är dock att man såklart inte förstår det exakta händelseförloppet på grund av "hoppen" mellan de olika dialogerna och tema-beskrivningarna.
Gudrun verkar vara en kvinna som är på vidden att bli galen. Hon ber mannen hon möter att döda henne och berättar att hon dödat sin älskade make, även att hon fått maken att lämna någon annan och bli förälskad i Gudrun genom någon slags dryck.
Mannen har förlorat sin son och sina två fåglar. Han om någon är den som är ungefär lika schitzofren som Gudrun. De håller dialoger om jättekonstiga saker, vilket jag anser är både vackert och förvirrande.
Jag tror inte att det finns något speciellt budskap i den här texten. Gudrun lämnar sitt sällskap och de dör utan att hon säger mycket om det. Hennes make Sigurd verkar vara en stark man med status i byn. Han blir hemburen och ligger som lik när Gudrun skär upp hans hals. Detta är en väldigt annorlunda novell, men ändå intressant och läsvärd.
Novellen är väldigt rättfram, den går till och med för snabbt framåt enligt mig. Den skiftar mellan väldigt detaljrika områdesbeskrivningar till snabba och oklara dialoger. Den kan också beskrivas utifrån Gudruns känslolägen. I början är hon ganska lugn och man får intrycket om att allt är hopplöst, ingenting lever längre. Mot slutet uppstår kaos och det går nästan förbi tröskeln galenhet när hon springer i skogen och finner mannen. När de pratar känns historien otroligt sorglig.
//Ellen
Kommentarer
Trackback
