Ett halvt ark papper
Jag har läst novellen ”Ett halvt ark papper” av August Strindberg.
Ett halvt ark papper handlar om en man som skall flytta. Under hans sista genomskådning i lägenheten i mån om att hitta något kvarglömt ser han ett halvt ark papper vid telefonen. På denna ark står det en resa, hans resa genom det liv han måste lämna bakom sig. Mer ordagrant finns där anteckningar från de telefonsamtal han ringt under en tid. I dessa anteckningar får vi veta vad som hänt och vilka som var inblandade.
Resan börjar med att han träffar en kvinna som heter Alice. Efter en tid förlovar de sig och vi får även reda på hur det går med hans arbete och hur han får börja om med ett nytt. Mannen och Alice gifter sig och börjar leva sina liv som makar. De är mycket lyckliga och roar sig med opera varje söndag. Längre ner på arken får vi uppleva deras lycka ännu starkare då de väntas barn. Dock blir Alice sjuk och hängig, ligger mest i sängen på grund av brist på energi. De får ringa en doktor och undersöka felet på modern. Svärmodern har under denna tid varit till stor hjälp i hemmet men tvingas efter en tid sluta på grund av smittorisken.
Det står inte i novellen vad för sjukdom Alice hade, men jag har en aning om att det kan vara cancer av något slag. Resan slutar i alla fall med att mannen beställer två stycken kistor, både till hans fru och också hans barn. Bara av att läsa hans tankar genom detta halvt klottrade ark har vi rest igenom hela två år av hans liv. Han gick från lycklig till oroliga till förkrossad under denna resa, hans har även nu efter fått stå ut med accepterande. Men trots detta är han glad över att ha fått uppleva denna lycka, en lycka som inte alla människor kan eller kommer kunna få uppleva.
Om någon annan person hade hittat detta ark hade denne inte förstått någonting, anteckningarna hade varit betydelselösa och personen hade troligtvis slängt det direkt. Men för mannen betydde detta ark väldigt mycket, det var hans historia innehållande liv och död. Detta tyder på att även små halv klottrade ark kan betyda en hel del för en människa, det minns tusentals minnen runt om oss utan att vi vet om det.
Novellen är skriven på ett mycket kortfattat sätt men den är ändå fruktansvärt gripande. Jag får känslan av att den är skriven på ett lite poetiskt sätt och jag kan inte tänka mig att den inte lämnar läsaren oberörd. Novellen skapar en eftertanke hos läsaren eftersom den inte är så förutsägbar, den är inte så rak på sak. Den är skriven i andra person vilket betyder att någon annan berättar om mannen och hans tankar.
Jag ser ingen speciell målgrupp till denna novell, men om jag måste, får säga att den är mer lutad till dem som har mist sin älskade och kanske även sitt barn under tidig ålder. Denna novell får dessa personer att inte känna sig ensamma i sorgen, de får även styrka till att acceptera och tänka tillbaka på de fina minnena. I novellen ser jag en mycket stark man som klara av att se de ljusa i det han för inte så längesedan hade. Istället för att gräva ner sig i sorg känner han sig välsignad över att ha fått uppleva så mycket med den han älskade. Detta kan vara väldigt svårt, men jag tycker ändå att vi människor borde tänka mer på detta sätt i liknande eller mer vardagliga situationer.
// Jennefi
