En röd liten ros
Vi har läst novellen "En röd liten ros" av John S. Williams. Vi har diskuterat tillsammans och kommit fram till några punkter nedan.
Detta är en väldigt välskriven men gammal novell som handlar om en pensionär vid namn David Black. Black vill ha mer pengar för att vinna en flicka, resa och ha råd med nöjen. Samtidigt som vi får följa Black härjar en tjuv som folket kallar Rosen. Andledningen till att de kallar honom Rosen är att denne lämnar efter sig en röd liten ros vid varje brottsplats. Med alla människor i staden som höll på att försköna Rosens namn med olika romantiska myter om hur denne okände tjuv var fick Black en idé. Han skulle råna banken och bara lämna en liten röd ros efter sig, varpå Rosen skulle få skulden för dådet.
Vi tycker att detta var en väldigt bra fast kort novell. Den var gripande, hade ett oväntat slut och en riktigt bra handling. Den var lagom lättläst och själva historien kunde man leva sig in i med tanke på att David Black beskrivs som en precis vanlig människa som bara behöver pengar för att leva sina drömmar. Black förändras dock under scenens gång. Han tappar sin plånbok och måste gå tillbaka till brottsplatsen och blir otroligt stressad. Det märks att han börjar fundera på om det verkligen var så smart att ta pengarna. Han blir även fruktansvärt nervös när han ser en polis på gatan och tycker sig höra ljud omkring sig. Innan dådet var han väldigt avslappnad och nonchalant om att gå och råna en bank men när han väl är där ändrar sig nerverna kraftigt.
Budskapet i boken handlar lite om "karma" känner vi. Man ska inte göra saker mot andra som man inte vill att de ska göra mot en själv. I slutet upptäcker Black att väskan med alla pengar är borta och ersatta med just en liten röd ros. Rosen har alltså stulit väskan från Black.
Novellen är skriven i andra person, alltså läser vi om någon som heter David Black utifrån någon som berättar. Vi tycker att detta gör berättelsen extra mysig; en liten saga som utspelar sig i en stad. "En liten röd ros" är enkel att fastna i och engagerar väldigt många. En stor målgrupp men framför allt tjejer tycker vi, eftersom Black nämner hur kvinnorna i byn har fantiserat romantiska historier om Rosen. Den är skriven i nutid och passar in i vårt samhälle trots att novellen skrevs 1999.
//Ellen och Jennefi
